En pusselbit i taget

Många av oss tycker om att lägga pussel. Det är skönt att koncentrera sig på att hitta rätt plats för en pusselbit i taget. Hjärnan vilar från andra uppgifter. Kroppen slappnar av. Varje gång vi lyckas pussla en bit till känner vi oss nöjda. 

Det är tungt att leva inne i en Coronabubbla. Vi är begränsade av ett smittosamt virus och våra gemensamma ansträngningar att förhindra att smittan sprids. Vi ser ljus i tunneln, vaccin finns, men vi vet inte ännu när pandemin är över för vår del.

När det är tungt brukar många hitta tröst i Lina Sandells älskade psalm: Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Vi kan och behöver enbart ta en dag, ett ögonblick i sänder. Eller en pusselbit i taget. 

Det finns en tid för allt som sker under himlen, skriver Predikaren. Nu är det pandemins och avståndstagandets tid. Men snart (o, må det vara snart) så är det återseendets och kramandets tid.

Under tiden som vi väntar och månar oss om att hålla avstånd kan vi som är vuxna träffas virtuellt och vi som är yngre träffas i mindre grupper. Vilket gloria att vi alla kan fira gudstjänst tillsammans via Virtuaalikirkko!

Och så kan vi förstås leta reda på ett pussel och glädjas över varje pusselbit som hittar sin plats.

Mia Bäck, kyrkoherde