En del av något större

Sammanhang där vi känner oss hemma, trygga, sedda och accepterade behöver vi alla. Utan tillhörighet och gemenskap av något slag mår vi sällan riktigt bra. Därför är det viktigt att vi får vara delar av större sammanhang där våra olika behov tillgodoses.

En del sammanhang ges oss automatiskt och naturligt redan när vi föds. Men inte alla. Som vuxna kan vi själva välja studieinriktning, arbetsplats, bostadsort, vem vi delar livet med, vilka föreningar vi engagerar oss i o.s.v. Men en del val, som mer eller mindre präglar vårt liv, har tagits av våra föräldrar när vi var barn. Det var en tvungen sak som hör till föräldraskapet. Ett sådant val står alla föräldrar inför när det gäller att döpa sitt barn eller inte. Oberoende av hur man tänker om det, gör man ett medvetet val. Genom dopet blir man del av en lokal församlingsgemenskap och en världsvid kyrka. Man blir delaktig av något större med flera dimensioner. Naturligtvis kan man också döpas som vuxen.

När jag som ganska nybliven präst för länge sedan döpte ett av våra barn, citerade jag en rad ur doppsalmen 214: ”Med vår bävan inför okänd framtid lägger vi vårt barn i Dina händer. Det som sker i dopet gör oss trygga”. Även om vi då inte kände bävan inför framtiden kändes det rätt och tryggt att överlåta vårt barn i ”större händer”.

Clas Abrahamsson
Tf. kyrkoherde