Diakonin är kyrkans lunga

I radbandet frälsarkransen finns det två röda kärlekspärlor. Den första handlar om kärleken vi får ta emot av Gud. Den andra handlar om kärleken vi får ge vidare till människor vi möter. De här två kan inte separeras från varandra. Vi kallar kärleken vi får ge vidare för diakoni. Fredrik Modéus har uttryckt det så här:

En kristen rör sig mellan förtöjningen i församlingen och aktiviteten i världen. Gudstjänsten är kyrkans hjärta och diakonin dess lunga. Kristi pulsslag slår i orden för dig utgiven, för dig utgjutet. Kyrkans liv syresätts av omsorgen om andra och varandra. Allt är som en rörelse. Djupare in och längre ut.

Gudstjänsten tar inte slut när dörren till kyrkan stängs (eller skärmen stängs av) utan då har den bara börjat. Vi får fortsätta fira gudstjänst genom att andas nästankärlek i allt det vi gör.

I år fyller kyrkans diakoni 150 år. Vi firar att det finns människor i våra församlingar som har fått ett särskilt kall och en särskild uppgift att älska och tjäna människor i nöd. Dessa vardagsänglar, som vi kallar diakonissor och diakoner, får dessutom fungera som exempel för oss alla hur vi kan visa omsorg om andra och varandra.

Må 2022 bli ett år då vi i vår församling andas kärlek.

Mia Bäck, kyrkoherde